FMI 2017 är till ända. Så här i efterhand, ställer vi oss återigen den där självreflekterande frågan: Pratade vi ens om något som inte var relaterat till FM eller fotboll? Svaret: Självklart gjorde vi det. Dock kan man så här i backspegeln konstatera att dessa dialoger till betydande majoritet ägde rum då vederbörande var AFK (dessa tillfällen var relativt fokuserade till områdena mat samt transport till och från eventområdet).
Man kan här passa på att nämna att årets deltagare fick gastronomiska upplevelser i perfekt samklang med eventet och dess plats. Här blandades förstklassiga lokala specialiteter som Smørrebrød och Brændende kærlighed, med syftesenlig pizza, köttfärssås och nachotallrik. Den intullade, extra resväskan med snacks, bidrog till en jämn energinivå hos deltagarna mellan de tidsmässigt mer folkhemsanpassade födointagen. Vickning? Äpple i rosmarinkola med vaniljglass vilket tillfälligt förvandlade den insuttna takvåningen till ett smått Guide Michelin prospekt.
Med detta sagt låtom vi oss nu blicka tillbaka på de smått magiska höjdpunkterna från FM Invitational Copenhagen 2017.
En milstolpe i historien
FM Invitational 2017 visade sig bli historiskt. Varför? För att det var första gången på internationell mark? För att det var första gången Chelsea inte stod överst på prispallen? Givetvis var detta två av många anledningar men framför allt: detta var första gången som en hel säsong genomspelades - helt utan simulering! Rutin och - under eventet - nyfunna insikter borgade för att deltagarna kunde njuta av varje spelminut i egen regi ända fram till slutsignalen.
Och vilket event det sedan var! Sprängfyllt av sportsliga höjdpunkter och dalar men framför allt - kärlek och glädje. Återigen lämnade deltagarna eventet med den starka känslan av tomhet. Ett tomrum som förmodat endast kommer att fyllas med temporära glädjeämnen fram till nästa års sammankomst - FMI 2018!
Så hur gick det? Ett bra sätt att sammanfatta är genom att ge fyra typiska citat från 2017 års event:
”Nu gjorde jag visst mål igen.” - Patrik P. ”Amen du skoja! Det måste ju vara en bugg i spelet.” - Isak D. ”Ajdå. Nu vill min styrelse ha ett möte igen…” - Daniel N. ”Ny dag, ny taktik.” - Anton L.
Patrik P. - The Unbeatable One
Hjärta och hjärna i perfekt symbios. Det finns röster som säger att Patrik P. och hans Manchester United till och med gjorde mål när det inte var match. Ett tidigt tecken var att man inledde med 17 raka vinster. Första gången - av ytterst få tillfällen - det tog stopp var mot Isak D. och rivalen City. Där såg United gentilt till att jämna ut oddsen under matchen genom att låta inte mindre än två spelare syna det röda kortet.
Kuriosa: Patrik P. hade med sig skjorta för ”om det fanns tid över att ta en öl på byn”. Gulligt.
Minnesvärda transfers: Det var här Patrik P. glänste. En total utrensning av försvaret med ett ”hejdåmeddig” till Jones, Rojo, Darmian och Blind, följdes av ett ”menhallådär” till Miranda, Toprak, Cancelo, Willems och publikfavoriten Jonny. Fingertoppskänslan lade grunden till de fabulösa framgångarna. Till viss del hjälpte även Zlatan till med 39 mål på 38 (8) matcher.
Final score: 1395
Isak D. - The So Close One
Förlust på straffar i FA-cupfinalen. Förlust på straffar mot rivalen United i Ligacupen. Förlust på övertid i semifinalen av Champions League. Sist men inte minst ett evigt jagande efter stadskonkurrenten i ligan. Detta var året då Isak D. och hans Manchester City kämpade febrilt med goda resultat men aldrig nådde hela vägen fram.
Minnesvärda transfers: Med en trupp som Citys förstod man ju att Isak D. var i akut behov av att värva… Aaaaahahahahahahahahahahahahahahahaha! Nej. Nej, det behövde han verkligen inte. Med Jesus väntandes i januarifönstret behövde Isak D. bara genomföra några få, kloka värvningar som Weigl och Murillo för att göra truppen komplett.
Final score: 257,5
Daniel N. - The Messed Up One
Ja, var börjar vi? Daniel N. fick den unika möjligheten att välja lag och valde bort Liverpool till förmån för Chelsea - som under de två första FMI stått som slutsegrare. Favorittryck? Kanske. Lyckat? Oh nej. Nej, inte alls. Säsongen för Daniel N. kan närmast liknas vid ett Fluxlavemang. Efter att fredagen tillika eventets första dag var avklarad, såg Chelsea lovande ut och vill till och med minnas ligga överst av de fyra spelarlagen i ligan. Efter att säsongen var klar: not so much.
Kuriosa: Daniel N. lyckades på något förunderligt sätt fördröja speltiden genom att spela förlängning och/eller straffar i mer eller mindre varje cupmatch han spelade. I samband med straffläggningarna kunde man vid upprepade tillfällen höra ordet ”Valium” mumlas bland be andra spelarna.
Minnesvärda transfers: Med psykbrytet Costa (defensiv anfallare) som enda anfallsalternativ var Daniel N. i starkt behov av att förstärka längst fram. Valet föll på Carlos Bacca men Daniel N. var tveksam till att slutföra köpet. Med fingret vilandes på musen funderade han noga på om detta val. Det vingliga spelbordet och en stöt från en medspelare hjälpte dock till med beslutet. Baccas facit efter säsongen: 6 mål på 27 matcher. Bra där…
Final score: 125
Anton L. - The Struggling One
Citatet ”ny dag, ny taktik” är ordagrant. Anton L. vandrade en spännande balansgång där hans Arsenal gav intryck av att lyckas samtidigt som de inte gjorde det. De små marginalerna gick åt fel håll. Kryssribba ut. På kontot, då? Där var det intet direkt små marginaler det talades om.
Kuriosa: Anton L. kände att hans högra hand behövde ha högre kvalité (snuskanspelningar undanbedes). Följdaktigen sa han omedelbart adjö till den gode Steve Bould och hälsade Albaek välkommen. Detta för en märkbar summa i sammanhanget. I april togs dock beslutet att säga hejdå till den gode Albaek som fick stå till svars för de bristande prestationerna. In som ersättare kom… Steve Bould.
Minnesvärda transfers: 1,77 miljarder på köp och 900 miljoner på försäljningar. Ingen var så spännande att följa i transferfönstren som Anton L! Detta samtidigt som det var en viss nedgång från föregående säsongs 1,87 miljarder… Den mest framgångsrike var tveklöst Ricardo Rodriguez men det går ju inte att undvika att nämna namn som Torres, Isco, Mandzukic och den gamle räven Alex.