Vägen till mannens hjärta

Ett FMI är inte komplett utan gastronomiska upplevelser. Traditionsenligt förlades invigningen på Max parkering vid Flygstaden. En för faciliteterna mycket välklädd trupp möttes där upp för att avnjuta en festmåltid med tveksamt mycket smält ost inblandat.

Väl på plats vid arenan bidrog Anton L. bland annat till att sällskapet fick njuta av en mycket smakfull Lamb shank pie. Förstklassig misskommunikation resulterade även i att det fanns ett smorgasbord av rätter att välja mellan till söndagens lunch. En besvikelse hos Daniel N. var även att snacksintaget inte motsvarat inköpen under helgen - ”att det finns chips och ölkorv kvar är en ren skam”.

Dryckesmässigt fick Patrik P. den eftersträvansvärda kommentaren från systembolagskassören ”vilken trevlig blandning”. Isse D. leverade löpande Underberg samtidigt som Daniel N. serverade tveksamma förkylningskurer till sig själv och Anton L. Den sistnämnde satte även tema på den berömda dryckesportföljen då han införskaffade dricka baserad på sin spelartrupp.

Patrik P. levererade traditionsenligt också flaskan bubbel som saluterades med slaktyxa av Anton L. - och som den slaktades!

1 - Daniel N.

Två år i rad hade Daniel N. drabbats av sorg. Två år i rad hade Daniel N. mött lodrätt uppförsbacke, vågrätt motvind och en jävla supernova till sol i ögonen. Två år i rad hade Daniel N. fått - Chelsea. När han nu lottades till Manchester Utd kunde glädjen inte överträffas av all världens barn på julafton.

Starten blev också mycket bra men trots det var det en ständig lucka till Isak D. och Arsenal. Först när fredagsaftonen led mot sitt slut och nyår låg för dörren hade han lyckats ta sig förbi. När han sedan vaknade på lördagen var det dock inte segersång i skallen. Vad som först troddes bero på konsekvenserna av en sämre Banana Bread Beer visade sig vara mer av en 1177-situation. Om detta också var anledningen till att Daniel N. till slut fick höja segerpokalen (dvs viss avsaknad av ordinarie hjärnverksamhet) låter vi vara osagt men hans klassiska FMIADHD lyste med sin frånvaro. Premier League vanns i vart fall på 98 poäng.

Transfers: Under sommaren blev inga spelare sålda men däremot köptes Iago Aspas in tillsammans med lånen Luiz Gustavo och Tieran Kiernjinyeay. Aspas långtidsskada i december gjorde att Zivkovic hälsades in på lån i januari.

Minnesvärda spelare: Herrera - mål på skott utanför straffområdet. Säger inte mer. Pereira - gick från att för en spottstyver försökts tvingas till Arsenal (som tackade nej pga ”en halt bäver gör mer nytta”) till att bli nr 2 i Utd-fansens val av Årets spelare.

Final score:

2 - Patrik P.

När stormästaren lottades att spela med Manchester City tycktes man höra ”David mot Goliat” mumlas i gruppen. Patrik P. fick ett stjärnspäckat lag men med det också stor press.

Två ligamatcher in i säsongen låg de två tidigare säsongernas mästare i fosterställning och hotade med att hoppa från den tre steg höga trappen. Saker gick inte riktigt som det var tänkt. Patrik P. var även den ende i sällskapet som fick ultimatum av styrelsen och mediameddelanden om att ”P. hänger löst” var lika frekvent förekommande som acne på Fagrabäck. Men likt den krigare han är avvärjde han alltihop och lyckades vända skutan på ett fantastiskt sätt. I säsongens sista match, finalen i Champions League, smet Patrik P. upp på en total andraplats. Huruvida han vann den där finalen eller ej tvistar alltjämnt de lärde om…

Transfers: Hur spetsar man en trupp likt Manchester Citys? Mjoo, man lånar in lite krydda i form av två herrar med ett samlat värde på 1,5 miljarder - Isco och Milinkovic-Savic. Noterbart är att den OLJEFINANSIERADE klubben under transferfönstret även fastnade i desperat jakt på 15 miljoner för att slutföra köpet av Filipe Luís.

Minnesvärda spelare: Den nyss nämnda duon blev dock betygsmässiga besvikelser och i topp fann man istället ett annat nyförvärv - Daniel Alves - som hämtades in med delar av fikakassan (60 miljoner).

Final score:

3 - Isse D.

Isse D. hade lyckan att för andra året i rad lottas med sitt hjärtas lag Arsenal. Men när man låter känslorna styra blir det ofta lite bromsspår som det gamla ordspråket lyder.

Den ”evige tvåan” (som vann ett år) inledde säsongen ohyggligt farligt och befäste även ligaledningen under en mycket lång period. Det var först strax innan årsskiftet (tillika sovdags på fredagen) som Daniel N. smet förbi likt en jackkö på Oléo. Isse D. gjorde även slagpåsar av övriga spelare genom att rada upp 4-0 mot Daniel, 6-1 mot Anton, och 5-1 mot Patrik. Då han även lyckades sälja dyrt seglade han snabbt upp som en storfavorit. Allt detta till trots blev det till slut en tredjeplats för Isak - trots en andraplats i ligan - då Patrik P. seglat förbi på det berömda pubiset tack vare en finalplats i Champions League.

Transfers: Här fanns ett tydligt mål: Ack given mig kantspelare och vänsterbackar! In kom killar som Thauvin, Lozano, Pavón och Grimaldi. Noterbart är dock att Isse D. lyckades med konststycket som många misslyckats med - att sälja dyrt under sommarfönstret. Welbeck gick till Newcastle för 200 mn och Elmeny till Bayern München för hela 250 mn! Det sa klirr i kassan för bankiren.

Minnesvärda spelare: Det går ju inte att inte nämna den gode Auba som mäktade med hela 35 mål på 38(6) matcher! Dock är det en annan lirare vi eventuellt kommer att minnas mest. I slutet av januari gick Benoit Trémoulinas och flådde bävrar i hopp om att sy sig en varm rock för vinterkylan. Killen hade inte spelat boll sedan 2016. Precis då - pga av skadebekymmer i truppen - knackade Arsenal på husvagnsdörren - sa ”Hallaou!” - och frågade om han kan tänka sig att ställa upp för 300 000 SEK/vecka. - Okej då, sa den gode Banoit, ingår bil?

Final score:

4 - Anton L.

För första gången någonsin fick en spelare lira med Tottenham och lotten föll på Anton L. En utmaning in deed men Tottenham hade samtidigt näst lägst odds av alla spelarlag. En utmaning låg framför.

Anton L. bjöd på såväl kreativitet på taktiktavlan som rotation i truppen. Gubbarna var sjuhelsikes lyckliga och skadorna lyste närmast helt med sin frånvaro (till Antons stora förtret skall tilläggas). Taktiskt var introduktionen av ”det penetrerande svärdet” en överraskande höjdpunkt. Fem backar och fem övriga i en rak linje framför chockade självaste Manchester Utd mot vilka man vann med 2-1. Dessvärre nådde dock inte summan av resultaten hela vägen in i mål. Tottenham hamnade på en femteplats i ligan (före fucking Chelsea) och en slutplacering som fyra i FMI. Man kunde samtidigt hålla huvudet högt då man i cuperna åkte ut mot Barcelona i Champions League och Liverpool i Ligacupen [not till redaktionen: Nämn INTE Queens Park Rangers i Ligacupen].

Transfers: Säg den glädje som är större än att botanisera i övergångshistoriken hos Anton L. Här finner man att 9 spelare anslöt varav 8 på lån och ett köp i form av Ruben Neves till det facila priset av 840 mn (1,65 md). Man kan se att 14 spelare såldes, bl.a. Llorente, Aurier och Sissoko. 3 i ledarstaben fick lämna och 47 kom in. Vi tar det igen… 47 ledare kom in. Nog var transferbudgeten betydligt lägre än för övriga spelare men det hindrade inte Anton L. från att vara silly seasons mest omtalade man.

Minnesvärda spelare: Kärleken till Almamy Touré var stor. Så stor att han naturligtvis lånades in. Lånet avbröts ett halvår senare med antal spelade matcher - två.

Final score: